helenauppochner

Man skulle nästan kunna tro att jag blev riktigt sjuk av att äta den där kängrun som jag skrev om i förra inlägget, men icke. Jag har däremot haft svårt att få tag i internet. Men äntligen så verkar allt vara i sin ordning! Nu börjar det nästan kännas som hemma... Förutom havet... och solen... och palmerna. Ja, ni förstår nog :)

Nu är jag inne på min tredje skolvecka. Trots att vi fortfarande är tidigt i terminen och att jag endast läser på 75% fart, så är det fullt upp. Jag tar tre olika ämnen parallellt och har en föreläsning i veckan för varje. I Australien så fungerar det så att de två sista veckorna på terminen så har man "final-exams" vilket betyder att man tentar hela kurser på en och samma gång.  Under terminen så har man dock möjlighet att göra inlämningsuppgifter, mini-test och annat som i raktiken innebär att man tentar av delar av kursen under terminen. Nästa vecka har jag min första examination i form av en muntlig redovisning i ämnet Knowledge Mangement strategies. Det är ett grupparbete där man blir betygsatt individuellt.  Jag är inte förtjust i grupparbeten. Jag tycker bättre om att bara göra som jag vill, istället för att behöva övertyga andra att det jag vill är bäst :)

För ett par helger sedan så var vi på häst-kapplöpning. Har ni sett Pretty Woman? Ni vet när Julia Roberts har på sig en förtjusande prickig klänning och hatt och tittar på hästar som springer? Det var ungefär så vi gjorde. Varje terminen så hyr universitetet en lokal i samband med en hästkapplöpning där vi studenter får leka. Det är strikt dress-code som gäller, där hattar och andra roliga detaljer är plus i kanten. Man köper en dyr biljett och får obegränsade mängder mat och sprit. Eftersom att maten inte var så bra så gick det åt ännu mer öl. Tillställningen började klockan 12 på dagen och vi (jag och mina rumskompisar)  gick vid 21-tiden för att äta kebab och sedan låg vi och sov innan 22. Kul dag iallafall!

Finn ett fel

.
Charlotte & Natalie







Har jag förresten berättat om de ständigt pratande indierna? ca 80% av eleverna i min klass kommer från indien och där är det tydligen helt okej att prata oavsett om läraren eller någon annan pratar. Det är även okej att svara i telefon och ta rast när man känner för det, oavsett om vi är mitt i en föreläsning eller inte. Så nu har jag gjort mig ovän med de flesta indierna i klassen. Det var absolut inte meningen, men jag blev så sjukt less på deras ständiga pratande och eftersom de inte slutade när jag sa till så var jag tvungen att prata med MBA-chefen. Han har nu genom mail och vid en team-building-dag  förklarat för dem att sånt beteende inte hör hemma på universitetet. De verkade inte riktigt vilja förstå detta och surar lite smått. Ingen är gladare än jag!